Liberal Kommentar


  sv   en  
 
  Översikt     Aktuellt     Bok-VLI     Förteckningar  

 

Förteckning över paraliberalismens premisser

Följande är de premisser som införs i boken "Värderingar, Liberalism och Islam". De koncisa definitioner som anges här kompletteras i en del fall med ytterligare förklaringar eller avgränsningar som anges i boken.

Premisser för livsåskådningen

Premiss 1. En övertygelse om individens förmåga till autonomi, dvs. till självstän-digt tänkande och handlande med hjälp av kunskap och förnuft, och styrt av ansvarskännande värderingar och förhållningssätt.

Premiss 2. En övertygelse om att människors värderingar formas och utvecklas i och av det samhälle där de lever och verkar. Därför hävdas betydelsen av värdegemenskaper, det vill säga sociala grupper vars medlemmar har tillräckligt lika värderingar för att kunna ha, och faktiskt ha ett meningsfullt åsiktsutbyte där värderingarna ingår.

Premiss 3. När nu värderingar bildas och utvecklas i en värdegemenskap hävdar den tredje premissen att i gruppens samlade värderingar bör det ingå någon eller några kardinalvärderingar, det vill säga sådana värderingar som anger en övergripande målsättning för den mänskliga tillvaron.

Premiss 4 anger en sådan kardinalvärdering, nämligen att målsättningen för människors liv i ett samhälle är att varje individ ska kunna få utveckla sina förmågor i största möjliga utsträckning, och särskilt sin förmåga till autonomi.

Premiss 5 hävdar den stora betydelsen av ett öppet sinnelag, både gentemot människor och gentemot nya kunskaper och nya åsikter. I öppenheten gentemot andra människor ingår också inkännande.

Premiss 6 gäller de relaterade begreppen solidaritet och tillit. Människors förmåga till ansvarskännande värderingar och förhållningssätt utövas ofta på individuell nivå och i konkreta situationer, men den bidrar också till tillit och solidaritet inom större eller mindre grupper.

Premiss 7 är ett principiellt ställningstagande för de medborgerliga friheterna och rättigheterna, alltså de friheter, rättigheter och även skyldigheter som bör gälla för varje medborgare i ett samhälle, och som utgör en viktig del av värderingarna i detta.

Premiss 8. Det är ett övergripande mål för mänskligheten att den ska vårda och bevara alla de enastående egenskaperna som planeten Jorden har, till gagn för allt och alla som finns där, både nu och i framtiden.

Premiss 9. Verksamheter som syftar till rationell förändring av värderingar och förhållningssätt är att betrakta som opinionsbildning, och de ska därför ha samma friheter och samma begränsningar som annan opinionsbildning i samhället.


Premisser avseende statsskicket

Premiss 10. Mänskligheten bör organiseras i form av suveräna stater som var och en har sin befolkning och sitt territorium där den egna befolkningen normalt uppehåller sig. Varje sådan stat bör vägledas av paraliberalismens kardinalmål, alltså individuell autonomi och global hållbarhet.

Suveräna stater som har fastställt dessa mål som sina egna kommer att betecknas som autonoma.

Premiss 11 är en övertygelse att om huvuddelen av medborgarna i en suverän stat är autonoma individer så kan de ge staten som sådan en förmåga till autonomi, alltså till självständigt handlande med hjälp av samråd, kunskap och förnuft, och styrt av gemensamma, ansvarskännande värderingar och förhållningssätt.

Premiss 12. I en liberal nationalstat ska alla medborgare som omfattar dess samhällsgrundande värderingar betraktas som medlemmar av nationen, och som likvärdiga i detta avseende. Ingen får, mot sin vilja och utan giltig anledning, uteslutas från den värdegemenskap som nationen utgör. Samtidigt måste staten acceptera att det kan finnas medborgare som uttryckligen och genom sitt fria val meddelar att de inte accepterar de samhällsgrundande värderingarna. De är ändå medborgare, men deras val är giltig anledning till att de inte ska betraktas som ingående i nationen.

Premiss 13. Den nationalstat som nationen bildar ska tillämpa representativ demokrati, vilket innebär att alla viktiga beslut ska fattas av församlingar som utses genom allmän och lika rösträtt i hemliga val. Rösträtten ska också omfatta medborgare som har valt att inte ingå i nationen.

Premiss 14. En autonom nationalstat måste baseras på två ömsesidigt beroende resurser, nämligen dess demokratiska kod och dess lagstiftning. Det främsta syftet med bägge dessa ska vara att skydda integriteten, autonomin och de medborgerliga rättigheterna för alla individer i befolkningen, samt att stödja alla ansträngningar mot hållbar-hetsmålet.


Denna version av sidan lades upp 2022-05-06.